I början av 1900-talet fanns ett kallbadhus för allmänheten vid Stångån. Badhuset blev med tiden slitet och stadens styrande fann det lämpligt att anlägga en konstgjord badsjö i Tinnerbäcksparken. Tinnerbäcksbadet invigdes den 19 juni 1938.
Omdiskuterad plats
Det nya badets placering i Tinnerbäcksparken diskuterades livligt. Parken var en omtyckt plats för nöjen och promenader och var öppen för alla. Många invände mot att området skulle inhägnas när badsjön kom till. Inhägnanden byggdes trots protesterna, med hänvisning till att det fanns andra stora parkområden i närheten.
Tinnerbäcksbadets konstgjorda sjö har en yta på 115 000 kvadratmeter. Vattnet kommer från Stångån. Från början hade man tänkt låta Tinnerbäcken rinna öppen intill sjön, men slutresultatet blev att bäcken leddes i en kulvert under området.
Intill badsjön byggdes en tävlingsbassäng som var den första 50-metersbassängen i Sverige. Sedan 1965 tempereras vattnet i bassängen.
Den eleganta byggnaden vid bassängen och badsjön innehåller omklädningsrum och servering. Byggnaden, i genomarbetad, funktionalistisk stil, ritades av dåvarande stadsarkitekten Sten Westholm och har genom åren fått behålla sitt stilrena utseende.
Äventyrsbandy
När badsjön frös till användes den förr till vintersporter. Här åktes skridsko och hölls bandymatcher. Landskampen Sverige-Finland 1949 fick ett abrupt slut, när måldomaren plötsligt försvann genom badsjöns alltför tunna is.
Domaren lyckades ta sig upp ur vaken men matchen avbröts. Den avgjordes istället dagen därpå i Nässjö på småländska höglandet, där det rådde något säkrare isförhållanden.
Simhallen
1960 genomfördes en folk- och bostadsräkning. Den visade att en tredjedel av Linköpings invånare saknade tillgång till bad eller dusch i bostaden. Nu blev det fart i den gamla diskussionen om att bygga ett nytt varmbadhus. Frågan handlade inte enbart om kommuninvånarnas nöjesaktiviteter, utan rörde också deras välfärd och hälsa.
Det nya badhuset uppfördes helt nära Tinnerbäcksbadet och Sporthallen, som hade byggts några år tidigare. Sporthallens arkitekt Hans Westman ritade även den nya simhallen. Han ville att besökarna skulle uppleva att de ”var ute inne” och kallade sin byggnad för Tinnerbäckssnäckan.
Simhallen fick en tjugofemmetersbassäng och invigdes den 27 februari 1965. 1987 byggdes den om till äventyrsbad. Här finns bland annat Europas längsta rutschbana.
Området öppnas och bebyggs
Under de närmaste åren väntar stora förändringar i området runt Tinnerbäcksbadet och Simhallen. Idrottsplatserna på den närbelägna Folkungavallen flyttas till andra delar av Linköping och istället byggs här bostäder. Drygt 600 lägenheter planeras och de första invånarna beräknas kunna flytta in 2009.
Samtidigt som de nya bostäderna uppförs är avsikten att området runt Tinnerbäcksbadet ska göras mer tillgängligt för allmänheten. Platsen där Tinnerbäcksparken en gång låg får då tillbaka något av sin ursprungliga funktion som ett friluftsområde, öppet för alla Linköpingsbor.