Under november och december har lågor slickat fasaden eftersom ljussättaren Claes Grönvall på så vis velat uttrycka sitt missnöje med hur han behandlades på skolgymnastiken. Under sjuttiotalet hotades det av rivning och faktum är att huset var omdiskuterat redan innan den uppfördes på 1880-talet. Frågan då gällde dock mest var läroverkets gymnastiksal bäst skulle placeras. Motståndarna till placeringen vid Hunnebergsgatan befarade att det klientel som ofta rörde sig på gatan skulle ha dåligt inflytande på de oskyldiga skolgossarna.
Hur det nu än blev med den saken så ligger det rosa gymnastikhuset ännu där mellan Domkyrkan och biblioteket – och utgör tillsammans med dem en arkitektonisk triptyk av de mänskliga värdena hälsa, andlighet och bildning.
Det gamla rosa gymnastikhuset ritades av Rudolf Ström på Ingenjörsbyrån i Linköping och är en av de äldsta gymnastikhus som fortfarande används som ett sådant i Sverige. Det är byggt i tegel med putsade partier och med den svenska gymnastikens fader P H Ling blickande ner från en porträttrelief över ingången.
Många tycker nog att huset är lite väl pampigt för att vara en ”skoljympasal” men då ska man komma ihåg att högre utbildning i slutet på artonhundratalet fortfarande var förbehållet en välbeställd elit. Den något pråliga arkitekturen syftar säkert till att bekräfta och upprätthålla elevernas sociala status.
När huset var nytt användes det också till mycket annat. Här ordnades såväl konst- som industri och hantverksutställningar och välgörenhetsbasarer. Här kunde också stadens borgare delta i en kunglig middagsbjudning den 11 juli 1893 när Oscar II gästade staden. Då var lokalen invändigt dekorerad till oigenkännlighet och utgjorde säkert en passande inramning till både majestätet och de 180 personer som betalade drygt 22 kronor vardera för att delta.
Kanske var Linghallen dåtidens Cloetta center, en lokal för idrott och arrangemang –omdiskuterat redan från start men samtidigt snabbt ett av stadens kännemärken och flaggskepp.
Efter att rivningshotet undanröjts i slutet av 1970-talet renoverades huset och återfick sin ursprungliga färgsättning. I samma veva byggnadsminnesmärktes det så att vi nu kan räkna med att det utvändigt kommer att se ut som det gör idag under överskådlig tid, även om det kanske kommer att användas till annat än gymnastik.
Källor:
Östgöta Correspondenten, olika artiklar under 2006
”116 hus i Linköping”, Gunnar Elfström, Förlaget Futurum 2001