Den 10 november 1864 invigdes Linköpings nya gymnasium, Högre elementarläroverket. Vid denna tid ansvarade domkapitlet för skolväsendet och den nya skolbyggnaden var lägligt placerad på Storgatan intill Domkyrkan. Ett ståndsmässigt läroverk var en statussymbol för staden och Linköpings nya gymnasium fick en utformning som skulle väcka vördnad och beundran. Arkitekt var den mycket efterfrågade Johan Fredrik Åbom.

Åbom var verksam vid Överintendentämbetet som förste arkitekt och intendent för Kronans hus i landsorten. Han ritade ett stort antal byggnader av varierande slag runt om i landet. Bland hans verk finns länsresidensen i Jönköping och Karlstad, bebyggelse runt bruket i Hälleforsnäs, kyrkobyggnader och slottsrenoveringar. Flera karaktäriska hus i Stockholm bär hans signatur, däribland Gamla Riksdagshuset på Riddarholmen, Södra Teatern på Mosebacke och Berns salonger.

Efter tidens smak

Linköpings läroverk uppfördes i nygotisk stil efter tidens smak, med smala spetsgavlar och fönster i rundbågsstil. Mittpartiets tak kröntes av två takryttare, små, spetsformade prydnadstorn. Interiört var skolan komfortabel med kakelugnar av modernaste sort och omsorgsfullt utformad gasbelysning. Kostnaden för byggnaden uppgick till 255 000 riksdaler.

Trots det genomtänkta utförandet dröjde inte mer än några decennier innan läroverksbyggnaden var utvuxen. Läroverksstadgan av år 1905 krävde mer utrymme för de naturvetenskapliga ämnena och en inspektion visade att huset inte motsvarade tidens krav.  Efter många diskussioner beslöt stadsfullmäktige att ett helt nytt läroverk skulle byggas vid Platensgatan, nuvarande Katedralskolan. Den sista lektionen i läroverket på Storgatan hölls vårterminen 1914.

Linköpings stad bekostade uppförandet av Katedralskolan. I gengäld fick staden överta det gamla läroverket. Man beslöt att använda byggnaden som stadshus, eftersom lokalerna i det dåvarande rådhuset vid Stora Torget ansågs otillfredsställande. Det kom dock att dröja ett antal år innan det gamla läroverket blev stadshus. Det var krigstider och byggnaden behövdes för militära ändamål. Först 1921 kunde fastigheten tas i bruk av stadens politiker och tjänstemän.

Skolan blir stadshus

Interiört genomfördes moderniseringar, klassrum byggdes om till kontor och kakelugnarna byttes ut mot ett centralt värmeledningssystem. Den 27 september 1921 höll stadsfullmäktige sitt första sammanträde i den nya sessionssalen, tidigare läroverkets aula. Allt sedan dess har byggnaden fungerat som Linköpings stadshus och endast små förändringar har utförts i byggnaden. Huset är idag kulturmärkt, vilket innebär starka begränsningar för förändringar, såväl exteriört som interiört.

Stadshuset ägs av Linköpings kommun, som den 1 september 2007 överlät förvaltningen på LKF. Nu väntar underhållsarbeten och smärre anpassningar till verksamhetens behov. Restaurering av marmoreringarna i det centrala trapphuset planeras, liksom åtgärder för förbättrat inomhusklimat sommartid.

Källor:

Kommunalt sekel, Bengt Lundberg och Börje Nordström, Linköpings stad 1962

Linköpings historia, red. Sven Hellström, Linköpings stad 1981

Det var en gång en stad, artikel av Ragnar Ekholm, Föreningen Gamla Linköping 1965

116 hus i Linköping, Gunnar Elfström 2001